Herre gud vilken vecka!!! Den har verkligen inte varit nådig mot Elmina... Stackars Tutt! I torsdags kväll roade hon ju sig med att studsa ner från soffan och köra tänderna genom underläppen... Igår var det dags IGEN!!! Samma soffa, samma otur OCH samma Tutt! Den här gången for hon av och landade med nacken mot soffbordet... Wiii! Fick en smärre chock när jag skulle hjälpa henne upp. Förvisso skrek hon hysteriskt men inte hade jag väntat mej blod på golvet! Stefan tog henne och rusade in i badrummet. Ju mer vi torkade, desto mer blod kom det. Till slut var det som en enda blodkaka i håret i nacken så vi kunde inte se var hon slagit sig eller hur stort det var. Efter ett samtal med 1177 så fick vi besked på att vi skulle in till akuten på MAS med en gång. Fick ringa efter mormor så hon kom och hämtade Leo och gick ut med Dora. Stefan höll knappast 50 genom stan och det tog inte många minuter innan vi var framme. Medan han betalade p-platsen så fick jag ta Elmina på armen och springa runt till ingången o in o ta nummerlapp... Puh! Det är inte lätt att rusa med en på 4,5 år i famnen. Precis när Stefan kom in så var det vår tur att gå fram... Ett par minuter senare följde en sköterska oss in i väntrummet på kirurgen... Eter en stund blev vi kloka på att där fanns en enda läkare på kirurgen! EN ENDA! Hallå! Dom bygger en ny akut för flera miljarder men har f*n inte råd att ha läkare där! Då kunde vi haft kvar den gamla och lagt pengar på löner till fler läkare... Efter 2,5tim kom vi äntligen in på ett rum... Fast äntligen o äntligen.... Där inne hängde man ju inte alls med i vad som hände. Det slutade med att nyfikna Elmina o jag hängde i dörröppningen och pratade med andra mer eller mindre ilskna o irriterade patienter... Efter ytterligare 1,5 timme så kom där äntligen en läkare! Det var den första som tittade på Elminas sår över huvud taget sen vi kom in!!! När dom tvättat såret så frågade läkaren om jag ville att dom skulle sy eller bara sätta stripes... Jag vägrade låta dom sy. Den där förbaskade bedövningen gör ju mer ont än själva såret... Jag förklarade för Elmina vad som skulle hända och sa att hon skulle bita ihop och krama mina händer. Vid första stripsen sa hon bara AJ o glodde på mej, vid andra skrek hon hysteriskt... Åh! Mammas Tutt! Så duktig! 2 stripes rakt in i huvudet UTAN bedövning!
Hon är väl inte den som lär av sina misstag precis. Medan vi väntade inne på rummet for hon runt på britsen o höll på att studsa ner i golvet igen! Vet inte vad vi ska göra för att hon ska lugna ner sig... Kan ju inte droga henne!!!! Hon borde lära sig att känna respekt för vissa saker, men hon är totalt orädd för allt...
Innan läkarbesöket...
Efter läkarbesöket...
Nån timme innan helvetet bröt ut så hade vi varit på info på Malmö Sport Akademi. Träffade Angelika och hennes familj där. Max och Elmina är i samma grupp... Tror inte dom hängde med riktigt i vad dom skulle göra. Dom körde sitt eget race och jagade varandra till höger och vänster över hela gröningen =)
Kan man bli annat än alldeles varm om hjärtat! :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar