Tyst! Prata inte med mej...

Herre gud! Just nu går vi runt som två levande frågetecken. Vad har vi gjort för ont här i livet?!?! Alla säger att vi har fått Elmina för våra synders skull.... Inte ens om vi slår ihop allt vår jävelskap under livet så tror jag att vi förtjänar nån som hon *sucka*
Visst hon är världens goaste, sötaste, underbaraste, kramigaste o roligaste och visst är hon så gooo när hon säger "Jag äschkar dej!"... Men hon är inte rolig när nån mysko demon i 13-års åldern tar över henne... Den sista tiden har hon fått för sig att det är vi som ska lyda henne. Eeeeh?!?! Knappast! När man säger till henne på allvar eller rent av skäller på henne så sätter hon upp en hand (typ "Talk to the hand" ) o säger - Prata inte med mig! Tyst! Säg inget!!! ... Det är så man bara stirrar på henne. Men igår fick det vara nog och Stefan bar in henne i hennes rum och stängde dörren. Efter en stund kom hon ut i hallen med en massa saker så jag sa till henne att gå in i sitt rum igen. Då säger hon cool lugnt - Jag skiter i dej! ...
VA?!?! Visst är det skönt med ett barn med starkt psyke o rejäl vilja men det hade gärna fått vara nån måtta på det hela...

Imorse vaknade vi tidigt, redan runt fem, så jag tände tv´n i sovrummet och kollade på en dokumentär om Estonia. Elmina tyckte det var lite spännande när den stora båten slog runt och folk ramlade i vattnet. Jag förklarade att det var en hemsk tragisk olycka och hon höll med. Efter en stund tittade hon på mej med allvarlig min o sa - O du! Dom fick nog vatten i öronen när dom sjönk!!! ... Kunde bara hålla med. Hade inte hjärta att säga att dom nog hade vatten överallt... Det e det lustiga med barn. Dom tänker på sånt som inte slår en vuxen. Själv har man bara paniken i tankarna medan hon fortsatte oroa sig för "kokotiner" (krokodiler) och varför dom inte hade simring och dykarbrillor...