Så var det äntligen över!!! Vilken lååång väntan det varit. Trodde aldrig han skulle komma ut... Fast då visste vi ju inte att det var en han, så det var extra roligt när HAN gjorde "entré" :-)
Jag ska väl egentligen inte klaga men det kändes lite osm att jag "råkade ut för" Piff o Puff under snittet... Narkosläkaren som skulle lägga ryggbedövningen lyckades inte hitta rätt utan jag kände hur han rotade runt i ryggen med "slangen", till slut drog han ut den o la lite lokalbedövning sen började han om. Dååå fick jag nog! Blev som att litet barn o skrek o grät. Men snacka om att det gjorde ONT! Till slut hittade han äntligen rätt *Sucka* Då var det dax för op-läkaren att ta över. Vet ju sen tidigare att det brukar ta ca 1tim med ett planerat snitt... Efter TVÅ tim frågade jag om dom hade mycket kvar för det började göra rejält ont när dom skulle ha ihop magen. Då berättade han att han råkat skära ienom livmodern så jag hade förlorat 1,5L blod. Tack!!! Jag har jag verkligen för mycket blod så det är bara att slösa med det! :-( Men han hade visst fixat det så efter lite morfin så fortsatte dom få ihop såret.
Några tim efter allt hade börjat så kom Stefan o Leo upp till mig på uppvaket, då hade jag tjatat om dom en bra stund...
Hade turen att få dela sal med Angelika, en tjej jag lärt känna här på nätet. Hon visste att jag skulle in o snittas den 28:e så när sängen bredvid hennes blev ledig dagen innan så bad hon dom hålla den till mej och det hade dom gjort :-) Hon fick också en pojke, lille Matteo, på kvällen den 25:e. Oj vad han är söt! Men stackarn har gulsot så dom låg fortfarande kvar när vi åkte hem igår. Lider verkligen med henne! Vet ju att man vill bara hem!!!
Jag ska väl egentligen inte klaga men det kändes lite osm att jag "råkade ut för" Piff o Puff under snittet... Narkosläkaren som skulle lägga ryggbedövningen lyckades inte hitta rätt utan jag kände hur han rotade runt i ryggen med "slangen", till slut drog han ut den o la lite lokalbedövning sen började han om. Dååå fick jag nog! Blev som att litet barn o skrek o grät. Men snacka om att det gjorde ONT! Till slut hittade han äntligen rätt *Sucka* Då var det dax för op-läkaren att ta över. Vet ju sen tidigare att det brukar ta ca 1tim med ett planerat snitt... Efter TVÅ tim frågade jag om dom hade mycket kvar för det började göra rejält ont när dom skulle ha ihop magen. Då berättade han att han råkat skära ienom livmodern så jag hade förlorat 1,5L blod. Tack!!! Jag har jag verkligen för mycket blod så det är bara att slösa med det! :-( Men han hade visst fixat det så efter lite morfin så fortsatte dom få ihop såret.
Några tim efter allt hade börjat så kom Stefan o Leo upp till mig på uppvaket, då hade jag tjatat om dom en bra stund...
Hade turen att få dela sal med Angelika, en tjej jag lärt känna här på nätet. Hon visste att jag skulle in o snittas den 28:e så när sängen bredvid hennes blev ledig dagen innan så bad hon dom hålla den till mej och det hade dom gjort :-) Hon fick också en pojke, lille Matteo, på kvällen den 25:e. Oj vad han är söt! Men stackarn har gulsot så dom låg fortfarande kvar när vi åkte hem igår. Lider verkligen med henne! Vet ju att man vill bara hem!!!
Leo ett dygn gammal...
Elmina är stolt över lillebror hur
mycket han än gormar och gastar
Invigning av egna sängen
Lite syskonmys efter frukost
Grattis till din fine lillebror, Elmina! Nu har ju du och Molly varsin lillebror att kiva med sen...Grattis Karina och Stefan till lilla underverket! Hälsningar från Mollys mormor
SvaraRadera