Vi har varit på Dobberman-jakt!

Jodå ni läste rätt! Igår så såg vi hur en av grannarna förtvivlat försökte få tag i sin dobberman, som absolut inte var inne på samma linje som hon var. Hon försökte med allt möjligt men hunden hoppade, studsade o skällde som besatt. Elmina stod här inne i fönstret o skrek "-Kom vovven! Kom hem till mej, vi har ingen katt längre!!!".
Till slut gick hon o tog på sig sin overall o sina stövlar och sa att hon skulle gå ut och hämta den. Då fick ju jag o Stefan kasta på oss våra ytterkläder o hänga med. Jag ryckte till mej en lunchkorv på vägen ut. Väl ute ställde vi oss en liten bit ifrån och försökte prata snällt med Disa, som det visade sig att hon heter. Tanten berättade att det var hennes sons hund och att hon inte fick in den i bilen eftersom där låg ett bord ett baksätet. Disa ville ha HELA baksätet för sig själv. Jag plockade fram korven o kastade till henne två små bitar som som tog. Sen höllt jag fram korven och hon närmade sig. Då hade jag fått kopplet av tanten så jag bara skulle kunna ta på henne det när hon kom ända fram. Jo men tjena!!! Hon snöt hela korven o studsade iväg igen innan jag ens hunnit blinka. Elmina stod lite vid sidan om o smackade med munnen o sa "Kom vovven! Kom till mej!"... Disa är nog den första som lyckats stå emot Elminas charm... Vi fortsatte att locka och testade med att kasta pinnar, leka och ge godis, men inget hjälpte. Till slut kom en annan granne ut med en halv kotlett, då tog Stefan kopplet och satte sig på huk precis bredvid "kotlett-tanten". Ha rakt i fällan! Säg den hund som kan stå emot en kotlett!!! Stefan fick snabbt på henne kopplet och äntligen kunde vi leda henne över gatan till bilen... Envisa hundskrälle!!!

O Stefan tror att vi ska skaffa hund typ NU!!! Knappast =)